Omslag och affisch till elevboken Lilla läsloggen. Utgiven av Majemaförlaget.
Annonser
Lisa Wool-Rim Sjöblom
Illustratör, serietecknare & grafisk formgivare
LWS/정 울 림
Stötta mitt arbete genom Patreon
Instagram: @chung.woolrim
Forskningsunderlaget för den här delen av föreläsningen bestod av framför allt två svenska studier: K. Berg-Kelly & J. Eriksson: Adaptation of adopted foreign children at mid-adolescence as indicated by aspects of health and risk taking – a population study (1997) och Lindblad & Signell: Degrading attitudes related to foreign appearance Interviews with Swedish female adoptees from Asia (2008). Den första studien rörde framför allt adopterade flickor från Indien och Sydkorea (de valdes inte ut specifikt men utgjorde en tydlig majoritet). Studien visar att dessa i betydligt högre grad än andra flickor i Sverige utsattes för sexuella trakasserier. Den andra studien byggde på 17 djupintervjuer med adopterade kvinnor från Thailand och Sydkorea. I denna framträder en tydlig bild av svenskars, mäns såväl som kvinnors, fördomar gentemot asiatiskt kvinnligt kodade kroppar. Kvinnorna berättar följande i intervjuerna, och använder sig av personliga exempel för att illustrera påståendena:
• Det togs för givet att de skulle acceptera sexuella inviter för att tillfredsställa mäns sexuella behov
• De förväntades vara sexuellt lydiga
• De förväntades tycka om sex med äldre män
• De förväntades vara mindre krävande än andra kvinnor
• De förväntades ha en starkare sexlust och därför vara mer lättfotade
• De antogs vara köpbara
• De antogs vara importfruar
• De antogs vara prostituerade
• De beskrevs som fetischer
• Deras kön beskrevs som trånga och mindre
Kvinnorna berättade även att både kvinnor och män tog sig friheten att ta på dem med kommentarer om deras asiatiskhet. I min Draw the Line-serie tar jag även upp de sexualiserande och exotiserande kommentarer som vissa vita adoptivföräldrar ger sina asiatiska döttrar, som att t ex kalla dem för ”små, söta, mörka dockor” och liknande. Adopterade döttrar vittnar även om såväl blickar som olustiga fysiska närmanden från föräldrar där de upplever att det är just det ”exotiska” med deras kroppar som är i fokus.
Svep för att se relevanta sidor ur min serie.
#inktober #inktober2019
När jag blev tillfrågad om att medverka i serieantologin Draw the Line visste jag på en gång att jag ville gestalta något om att vara asiatisk kvinna i ett land som Sverige och det dubbla förtryck det kan innebära. När man lever i en kropp som läses som både kvinnlig och icke-vit löper man större risk att diskrimineras eller utsättas utifrån flera positioner, och är man asiat kan man vara tämligen säker på att den ena positionen handlar om sexualisering. Jag kommer att gå in på vad detta innebär mer konkret i senare inlägg, och även vilka särskilda konsekvenser det har för transrasialt adopterade. När #MeToo fick sitt stora genombrott var det många icke-vita röster som uttryckte att de kände att deras erfarenheter osynliggjordes till förmån för framför allt vita kvinnors berättelser. Det var symptomatiskt att själva termen Me Too, som myntades av en svart kvinna, inte tog fart förrän den lyftes fram av vita röster. Av den anledningen kände jag att det var viktigt att skriva just från positionen som icke-vit, och att lyfta fram att den sexualiserade rasism vi drabbas av kommer från såväl kvinnor som män. Majoriteten av de som står för det handgripliga våldet, precis som med annat sexuellt våld, är män, men många av de stereotyper som reducerar asiatiska kvinnor till sexuella objekt sprids av kvinnor, både i hur de direkt behandlar och bemöter asiatiska kvinnor, men också i form av yellowface. Även detta kommer jag återkomma till. Under föreläsningen för Jämställshetsmyndigheten fick jag frågan om varför inget av de gemensamma upprop som gjordes, som t ex Tystnad tagning, kom från adopterade. Jag kunde förstås inte svara för alla adopterade men för mig personligen kände jag mest att adopterade länge har pratat om det här, men ingen har lyssnat. Om vi skulle försöka få någon att lyssna när mängder av berättelser kom fram, så skulle våra röster helt drunkna. Och till sist, som alltid när adopterade lyfter tunga erfarenheter så blir vi inte bara misstänkliggjorda för det vi berättar, vi måste även dras med det vanliga tramset om att vi hatar våra adoptivföräldrar, att vi är otacksamma och att vi ska flytta ifrån Sverige om vi inte är nöjda.
#inktober #inktober2019
Så, då har vi kommit till den andra delen av min föreläsning för, den som kommer att handla om transrasialt adopterade flickor och kvinnor och sexuella övergrepp. Rubriken är dock något missvisande då mitt fokus främst kommer att ligga på adopterade från Öst- och Sydostasien, främst av två enkla skäl: Det är dessa jag har mest kunskap om, och den forskning som jag baserade min föreläsning på har huvudsakligen byggt på personer med det ursprunget. Den här delen utgjorde till en början hela föreläsningen, då den har sitt ursprung i min medverkan i serieantologin Draw the Line (se tidigare inlägg om boken: https://www.instagram.com/p/Bn5fIYBlNCf/). I samarbete med att Blå Stället i Angered anordnade en utställning med utdrag från boken (svep för bilder!), bjöd Jämställdhetsmyndigheten in allmänheten till ett antal miniseminarier på temat sexuella trakasserier. Myndigheten hörde av sig och undrade om jag hade lust att lyfta fram temat för min serie, det vill säga adopterade asiater och sexuella trakasserier. Därefter blev jag ombedd att även prata om det jag tog upp i den första delen, dvs. adoptionsindustrin och korruption, och föreläsningen växte sig större. Mycket av det jag kommer att ta upp under den här delen är inte nödvändigtvis exklusivt för adopterade, utan går även att applicera på icke-adopterade pocs och deras erfarenheter av sexualiserad rasism. Flera av de exempel jag kommer att titta på är heller inte reserverade för asiater, även om jag som sagt kommer att tala om främst dessa.
#inktober #inktober2019
I den här delens sista inlägg tänker jag komma med några sammanfattande uppmaningar (men finns många fler!):
• Bilden av transnationell (och transrasial) adoption som en solidarisk, feministisk, progressiv och antirasistisk familjebildning bör starkt ifrågasättas. Alla adoptioner bygger på att en familj splittrats och att barnet genomlidit en svår förlust, oavsett när separationen skedde. Ofta beror dessa separationer på faktorer som bottnar i rasism, kolonialism, ekonomisk och social diskriminering, patriarkala strukturer och korruption. I stället för att lyfta fram adoptionens möjligheter och propagera för förhöjda adoptionsbidrag för att utjämna klasskillnader i Sverige, bör man fråga sig hur man kan stötta förstafamiljer att hålla ihop och hur man kan förhindra att föräldrar förlorar sina barn till en cynisk adoptionsindustrin som profiterar på människors utsatt- och sårbarhet. Sverige framhåller gärna hur långt man kommit vad gäller jämställdhet mellan könen, men bidrar ändå gärna till att vidmakthålla sexistiska maktstrukturer i andra länder när det kommer till alternativ familjebildning som adoption och surrogat. Så länge våra egna kvinnor och barn inte drabbas kan vi blunda för det reproduktiva våld som utövas mot dem i andra länder. Om vi verkligen brydde oss skulle vi kräva att få ”adoptera” hela familjer, men det är tydligt inom adoptionsvärlden att förstaföräldrar inte är önskvärda.
• Barnlöshet och adoption bör särhållas, då adoption enbart ska handla om barnets behov, barnets bästa och barnets rätt till familj. Det finns inget som heter ”rätt att adoptera”, och vuxenperspektivet ska aldrig vara i fokus. Det må vara jobbigt för adoptivföräldrar att processen är lång, att pappersarbetet är rigoröst och att man är tvungen att genomgå en föräldrakurs för att godkännas som adoptant, men som sagt, detta görs för barnens skull.
• Det går att hitta andra lösningar för att skydda utsatta barn som inte kräver att de förlorar sina namn, sina ursprung och kunskap om varifrån de kommer och vem som är deras föräldrar. Det är hög tid att börja tänka om i stället för att utsätta ännu fler familjer för onödiga trauman och separationer.
#inktober #inktober2019
En sak som aldrig upphör att förvåna mig, eller kanske främst förarga mig, är (den kanske medvetet naiva) föreställningen att länder med utbredd korruption på något magiskt sätt lyckas hålla sin adoptionsverksamhet korruptionsfri, som om adoptioner verkar i en skyddad bubbla. Nu vet ju vi som är engagerade i frågan att korruption inom adoptionsindustrin ständigt uppdagas, sådan som pågått för decennier sedan och sådan som visar sig pågå i skrivande stund. En vän till mig beskrev det så här: ”Ingen korruption, ingen adoption.” Alltså, korruption är inte ett undantag, snarare en regel. Och det stämmer så väl. Adoptioner, särskilt fullständiga (sådana där band mellan barn och förstafamilj bryts helt, sådana som vi praktiserar i Sverige), bygger på en utsatthet som ofta kommer ifrån diskriminering och att förstaföräldrars rättigheter fråntas dem. När rådande omständigheter är goda, är det få föräldrar som lämnar bort sina barn, särskilt inte för fullständig främlingsadoption. Det blir i det närmaste paradoxalt att försöka hitta lagar, regler och förordningar som tar vara på förstaföräldrars rättigheter, när det var just bristen på dessa som möjliggjorde adoptionen i första hand. Man bör därför fråga sig hur sjutton man kan garantera att korrupta regeringar och stater kan ta fram ett korruptionsfritt adoptionssystem? Till och med vår adoptionsauktoriserande myndighet medger att det inte går att garantera etiska adoptioner, och även Ulf Kristersson uttrycker liknande i sin debattartikel om bistånd och adoptionsförmedling (dock inte för att beklaga korruption, utan för att korruptionsbekämpning skulle hota adoptionsverksamheten, se tidigare inlägg). Med andra ord, adoptionsindustrin vilar på en rutten grund där priviligierade personer i framför allt väst bygger sina familjer på ett system som gravt utnyttjar utsatta och maktlösa personer. Och det blir inte bättre av att denna familjebildning i Sverige uppmålas som solidarisk, feministisk, progressiv och antirasistisk. Den är precis det motsatta.
#inktober #inktober2019
Det här är kanske det viktigaste inlägget jag kommer att göra under #inktober, och det kommer att handla om huruvida adoption utgör ”det perfekta brottet”. Varför detta är särskilt viktigt att berätta om är för att i skrivande stund kämpar adopterade och förstafamiljer runtom i världen för att få upprättelse för brott som begåtts inom adoptionsindustrin där adoptionsbyråer, statstjänstemän, polis, sjukhuspersonal, barnhemspersonal, socialarbetare, domare och andra varit aktivt inblandade och medvetet handlat för att bedriva eller möjliggöra människohandel. Men det känns också viktigt att lyfta fram då många aldrig kommer att få veta att de varit utsatta för brott, eller aldrig kommer att agera trots kunskap om det. Det är bland annat därför som adoption utgör just det perfekta brottet:
• Illegala adoptioner är svåra att upptäcka och ställa inför rätta
• Förstaföräldrarna saknar rättigheter, är skammade till tystnad, en del känner skuld i det som skett och ser sig själva mer som medbrottslingar än offer
• Child laundering är i synnerhet svårt att upptäcka. Adoptivföräldrarna eller den adopterade kanske aldrig ifrågasätter de dokument som följt med adoptionen, och i stället för att granska dem så lär sig den adopterade att acceptera vad som i själva verket är falsk information
• Adoptivföräldrar som misstänker oegentligheter kan undvika att gräva i saken i rädsla för att adoptionen inte kommer att äga rum, eller i rädsla för att förlora vårdnaden om adoptivbarnet
• Adoptionsorganisationen undviker att ifrågasätta oegentligheter eftersom detta kan hota framtida adoptioner från berört land
• Rädsla för att kunskap om att adoptionen är korrupt ska traumatisera den adopterade eller riva upp sår hos förstafamiljen/adoptivföräldrarna
• Oftast är det endast röttersök (av främst vuxna adopterade) som avslöjar tidigare brott och då kan preskriptionstiden ha gått ut, inblandade och ansvariga parter kan ha dött eller vara svåra att hitta då bytt arbete/gått i pension/flyttat/bytt namn etc.
• Brott mot adopterade och förstaföräldrar tas helt enkelt inte på allvar, även när det handlar om brott mot mänskliga rättigheter
#inktober #inktober2019
Ett sätt att kringgå Haagkonventionen och få adoptionsproceduren att se korrekt och laglig ut, är att förse barn med manipulerad eller förfalskad bakgrundsinformation. Det kan gälla allt från att ge barnet papper som stämplar det som föräldralöst till att ge det en påhittad bakgrundshistoria som får det att framstå som om barnet blivit bortlämnat i enlighet med rådande regelverk, eller på ett sätt som gör att man inte behöver oroa sig för att förstaföräldrarnas rättigheter kränkts. I Korea har barn systematiskt försett med så kallade ”orphan hojuks”, familjeregister som raderar ut barnets bakgrund helt, oavsett om barnet har kända föräldrar eller inte. Jag har en sådan trots att jag inte var föräldralös och aldrig varit det. I stället för mina föräldrars namn så stod det ”mor och far okänd”. I mina bakgrundspapper står det samtidigt att mina föräldrar lämnade bort mig frivilligt (då fanns de plötsligt igen), vilket visat sig vara helt påhittat då min mamma inte fattade något eget beslut om min adoption och min pappa inte visste om att jag överhuvudtaget fanns. Otal vittnesmål finns från adopterade som fått liknande bakgrundsinformation i sina papper, ofta att de blivit lämnade utanför en polisstation, vid en kyrka, vid dörrarna till ett barnhem – och sedan när de återförenats fått veta att detta varit helt uppdiktat. Andra har fått ta del av en hjärtskärande berättelse om en mamma som kämpat men som lämnat bort sitt barn för att ge det ett bättre liv genom adoption, och sen har det framkommit att mamman i själva verket blivit tillsagd att hennes barn dött efter förlossning och att barnet kort och gott stulits för adoption. På detta sätt kan länder som ratificerat Barn- och Haagkonventionen fortsätta med oetisk och olaglig verksamhet, och Sverige som mottagarland kan fortsätta att låtsas som att de handlat i god tro. Detta visar tydligt hur konventioner inte skyddar oss, och hur enkelt det ändå är med så kallad ”child laundering”. Barn och förstaföräldrar förs bakom ljuset och adoptionsindustrin fortsätter som vanligt.
#inktober #inktober2019
Det här inlägget skulle ha handlat om olika sätt som adoptionsindustrin tillskansar sig barn på olaga väg, men eftersom jag nyligen postade ett inlägg om just detta (https://www.instagram.com/p/B2Ln-A6lrFQ/) så går jag direkt vidare till nästa punkt: Olika sätt som barn tillgängliggörs för adoption på ”laglig” väg. Citationstecknen är där för att visa att det är diskutabelt huruvida dessa faktorer är etiska eller inte, eftersom – som nämnts tidigare – fattigdom och ensamstående föräldraskap inte bör vara anledningar till varför någon ska behöva lämna ifrån sig sitt eget barn:
• Fattigdom
• Sjukdom
• Skilsmässa
• Patriarkala normer
• Död
Eftersom föreläsningen var för Jämställshetsmyndigheten, bad de mig att ägna särskild uppmärksamhet åt punkten ”patriarkala normer”. Jag bröt därför upp den i följande underpunkter:
• Brist på reproduktiva resurser (sexualundervisning, tillgång till preventivmedel etc.)
• Antiabortlagar (allt från totala förbud till att försvårande av tillgång till legala aborter)
• Skammande av ensamstående mödrar (kan även handla om frånskilda, änkor etc)
• Skammande av ogifta mödrar
• Skammande av unga mödrar
• Diskriminering av ensamstående/ogifta mödrar på arbetsplatsen, bostadsmarknaden, socialt och ekonomiskt (I Korea kan det vara svårt eller omöjligt för en ensamstående mamma att få arbete och bostad. Ensamstående mammor ges också sämst ekonomiska bidrag från staten, man får mer om man är en institution som tar hand om barn, eller om man är foster- eller adoptivförälder)
• Diskriminering av barn födda till ensamstående/ogifta mödrar (I Korea riskerar även barn till ensamstående att stötas ut av samhället då så stor vikt ges till familjeband och bakgrund)
I princip allt detta kan vi känna igen från ett något äldre Sverige, men detta är något framför allt den feministiska rörelsen arbetat för att motverka. Idag är det högst ovanligt att man behöver lämna bort sina barn annat än när dessa anses fara illa av hemmiljön. Men genom sina adoptionsprogram och den fortsatta efterfrågan på koreanska barn, kan Korea fortsätta som vanligt utan att förbättra möjligheterna för ensamstående och ogifta mödrar och deras barn.
#inktober #inktober2019
Som jag skrev i mitt förra inlägg är efterfrågan på barn större än antalet lagligt adopterbara barn, och då efterfrågan framför allt kommer ifrån resursstarka ensamstående och par i väst som är villiga att betala stora summor pengar – avgifter såväl som donationer – skapas incitament för korruption. I den statliga utredningen ”Adoption – till vilket pris?” från 2003, föreslogs att adoptivföräldrar enbart skulle få betala adoptionens faktiska kostnader och inget därutöver. Eftersom det varken får finnas ekonomisk eller personell koppling mellan bistånd och adoptionsförmedling uttrycktes oro för svårigheten att särskilja dessa när de handläggs av samma organisation. Risken för sammanblandning av de två kan medföra att incitament för korruption uppstår och att barn tillgängliggörs för adoption på felaktiga grunder helt enkelt för att adoptionskostnader samt bistånd gör det mer lukrativt att skicka barn utomlands än att ta hand om dem i det egna landet. Adoptionscentrums dåvarande förbundsordförande Ulf Kristersson motsatte sig förslaget med argumentet att ett sådant lagförslag skulle innebära att betydligt färre barn skulle adopteras till Sverige, och att det skulle drabba såväl barnen som ”barnlösa svenskar”. Adoptionscentrum har biståndsverksamhet som bedrivs under ”Föräldralösa barn – en del av Adoptionscentrum. Han uttrycker vidare att det är naivt att man bara skulle adoptera från korruptionsfria stater med en ”modern och barntillämpad adoptionslagstiftning” (Dn Debatt 15/10 2003). Det är anmärkningsvärt att en organisation som varje gång korruption uppdagas lyfter fram att Adoptionscentrum minsann följer rådande lagar och konventioner, samtidigt motsätter sig förslag för att göra svensk adoptionsverksamhet mindre korruptionskänslig. Utredningens förslag lades ner.
#inktober #inktober2019
Mitt första seriealbum, Galago 2016
Hitta barnen-appen
Mina barnböcker
Senaste inläggen
Innehåll
- Affisch (7)
- Appar (2)
- Artikel (1)
- Översättning (3)
- Bokmässa (1)
- Bokomslag (34)
- Broschyr (3)
- Dotterbolaget (8)
- En kottesaga (2)
- Fanzine (1)
- Flyer (3)
- Fotografi (1)
- Galago (1)
- Grafisk form (33)
- Hitta barnen (5)
- Illustration (53)
- Leta loppan (3)
- Logotyper (1)
- Omslag (1)
- Patreon (1)
- Publicerat (11)
- Redaktörsarbete (4)
- Serier (26)
- Skivomslag (1)
- Spel (1)
- Tails from the Burrow (9)
- Teckningar (4)
- Tidskrift (3)
- Uncategorized (3)
- Urhunden (1)
- Utställningar (8)
Arkiv
- oktober 2019 (1)
- september 2019 (1)
- augusti 2019 (2)
- maj 2019 (1)
- april 2019 (1)
- mars 2019 (1)
- september 2018 (1)
- augusti 2018 (1)
- juni 2018 (1)
- april 2018 (2)
- augusti 2017 (4)
- april 2017 (1)
- mars 2017 (1)
- februari 2017 (1)
- januari 2017 (5)
- juni 2016 (1)
- maj 2016 (2)
- september 2015 (1)
- juli 2015 (1)
- juni 2015 (2)
- maj 2015 (2)
- mars 2015 (2)
- januari 2015 (1)
- december 2014 (1)
- november 2014 (3)
- september 2014 (2)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (1)
- april 2014 (2)
- mars 2014 (1)
- januari 2014 (1)
- november 2013 (1)
- oktober 2013 (1)
- augusti 2013 (1)
- maj 2013 (1)
- april 2013 (1)
- februari 2013 (1)
- oktober 2012 (1)
- augusti 2012 (1)
- maj 2012 (1)
- april 2012 (1)
- mars 2012 (1)
- november 2011 (1)
- september 2011 (1)
- maj 2011 (1)
- april 2011 (1)
- mars 2011 (1)
- december 2010 (1)
- oktober 2010 (1)
- september 2010 (2)
- augusti 2010 (5)
- juli 2010 (1)
- juni 2010 (3)
- maj 2010 (1)
- april 2010 (1)
- februari 2010 (4)
- januari 2010 (2)
- december 2009 (1)
- november 2009 (2)
- oktober 2009 (1)
- september 2009 (1)
- augusti 2009 (1)
- juni 2009 (2)
- maj 2009 (1)
- mars 2009 (1)
- februari 2009 (1)
- januari 2009 (1)
- juni 2008 (1)
- januari 2008 (1)
- juni 2007 (1)
- januari 2007 (1)
Annonser
© Lisa Wool-Rim Sjöblom 2019
Allt innehåll på sidan är upphovsrättsskyddat och får ej spridas.
