Den här boken har jag formgivit för ellerströms förlag. Omslag och inlaga innehåller illustrationer av konstnären Andrzej Płoski.
E6:ans fysiologi och andra essäer
29 Sep 2009 Lämna en kommentar
i Bokomslag, Grafisk form, Redaktörsarbete
Lisa Wool-Rim Sjöblom
Illustratör, serietecknare & grafisk formgivare
LWS/정 울 림
Stötta mitt arbete genom Patreon
Instagram: @chung.woolrim
So the South Korean film 기생충/Parasite won four awards at this year’s Oscars: Original screenplay, Best International Feature Film, Directing and Best Picture. However, the joy of hearing my first language being spoken on a show I’ve followed obsessively since I was a child, was soon crushed. Because if you’re an Asian in the West – especially these days – you need to know your place. Jon Miller, a reporter for the conservative news site BlazeTV, decided to tweet the following: “A man named Bong Joon Ho wins #Oscar for best original screenplay over ‘Once Upon a Time in Hollywood’ and ‘1917.’ Acceptance speech was: ‘GREAT HONOR. THANK YOU.’ Then he proceeds to give the rest of his speech in Korean. These people are the destruction of America.” When being called out he explained that “these people” actually referred to the Oscars jury, and not the Korean people. He followed up by explaining that he believes that Parasite won so the jury could “show how woke they are.” In Sweden, my country of citizenship, Fredrik Sahlin at Kulturnyheterna expressed that the likely reason for the four wins was the jury trying to make up for the general lack of diversity among the nominees. In the article “South Korea's 'Parasite' made Oscars history, but it still couldn't escape racist criticism”, online magazine Insider re-posted some tweets where the film has been linked with the coronavirus. In one tweet someone had shared an image of the Oscars statuette wearing a face mask, another person had written: “I think the parasite producers threatened to spread corona if they didnt get awards” and another: “Corona Virus took over the oscars...too soon??” So, as an Asian you really can’t win. Either you’re doing well thanks to some whitey, or you’re a menace. The idea that Asian filmmakers might be good at their craft, perhaps even better than some of the American giants, is unthinkable. Oh well, at least got an excuse to make a drawing of 봉준호.
#Parasite
#OscarsSoWhite
#ThisIsWhyWeCantHaveNiceThings
#IAmNotAVirus
A few days ago I was contacted by online magazine Bustle, regarding my Instagram post and drawing about the coronavirus. This is what I told them: ”After having heard several stories about random Asians being racially abused in relation to the panic around the coronavirus, I felt that I wanted to make a visual comment. So I drew the now almost trope-like image of an Asian person wearing a face mask, but with the words “I am not a virus” and shared it on Instagram. The response was immediate but also vile as many of the comments retorted to what my post asked them not to do, blurt out racism.”
My comment, alongside 3 other women’s stories of racial abuse are now featured in Bustle.
—-
Since my drawing, there’s been a number of new reports of Asians all around the world being discriminated against, bullied, attacked and abused – children as well as adults – and even though it’s quite shocking to read about, racism against Asians in the West has a long-standing history. It’s more like the lid has come off, and the coronavirus is simply being used to express racist and demeaning sentiments that have been with certain people all along. Growing up in a white supremacist society, racial abuse has been an everyday occurrence for me, and what was expressed then is no different from the comments I hear today. My thoughts go out to all of those who’ve actually been affected by the virus, all those who have lost family members, friends and relatives and all of those who are now being targeted solely on the basis of their appearance. The only good outcome I can see from all of this is that hopefully, people will understand that racism against Asians is a real thing that needs to be challenged.
#IAmNotAVirus
#Chinophobia
Yesterday I talked to my kids, age 7 and 9, about the coronavirus and the racism it has stirred up. I explained to them as calmly and clearly as possible that many people who look like us now are treated badly because people think that we are possible carriers of this specific virus. I told them that their father has been in contact with their school to ask whether they’ve prepared to deal with potential attacks on East Asian students, and urging them to take action if necessary. We talked about what to do if anyone says or does anything to them, and I urged them to report any incidents to their teachers and to us. My kids have witnessed racism directed towards us several times in the past, but were too young then to fully understand the reasons for it. They are aware of the fact that there are people who dislike us just because we’re Asians, and because of this my son, in particular, has expressed a wish to be white. It’s absolutely heartbreaking having to teach young children survival strategies and how to deal with racist attacks of any kind, but whilst doing this I also try to give them Asian role models and tell them stories where we get to be the heroes, or just regular people going about with our lives.
---
I also spent yesterday in a bit of a shock due to the influx of incredibly offensive and racist comments on my previous post about the coronavirus, where I pleaded to people not to retort to racism when talking about virus. Ironically my post had the opposite effect and it felt like my account was under siege. Today I will remove all offensive comments. Any of you who have been kind enough to try and reason with these people, I thank you. As I’m writing this the news is reporting even more attacks against Asians. And it frightens me.
#IAmNotAVirus
#Chinophobia
#FuckRacism
Just before Christmas, I had a long chat with fellow KAD and writer Marci Calabretta Cancio-Bello for Electric Literature. The conversation centred around my graphic novel Palimpsest, but we managed to cover several other adoption-related topics as well. I’m very impressed with how she managed to turn my somewhat unstructured and often lengthy responses to her question into this beautiful piece of writing. Link to the article in bio.
As news about the coronavirus is spreading, so is racism against people who are or look Chinese. Please beware of how you talk about the virus and about those who have actually been infected. Don’t use the fear of the virus as an excuse to blurt out racists remarks about the ”yellow peril”. Don’t share insensitive and dehumanising memes that depict Chinese people as crazy, unhygienic omnivores who’d put anything on their plates as this only serves to further chinophobia. Don’t ask random Asians to put on face masks, and don’t move to a different seat when a random Asian sits down next to you on the bus. I’m concerned about the children in the transracial Asian adoptee community who may not know how to deal with insensitive remarks from friends and classmates, and who may lack people around them to talk to. I sincerely hope that all white adoptive parents who are bringing up Asians kids realise what’s going on and are quick to take action.
#IAmNotAVirus
#Chinophobia
Tune in to the latest episode of @adopteeson (adopteeson.com) and listen to Haley Radke’s interview with me! We talk about racism, coming out of the adoption fog, creativity and activism among other things. Haley was an absolute pleasure to talk to, but I was quite nervous as this was my very first podcast in English. Hope you enjoy it!
#AdopteesOn
#JusticeForAdoptees
Förlåt för detta aningen spretiga inlägg! Lyssnar på ett inslag i P1-Morgon (22/1) där chileadopterade Tobias Öhrn Johansson berättar om hur han bokstavligen stals direkt ur famnen på sin förstafamilj, och sedan adopterades med uppdiktade papper till Sverige. Inslaget inleds med en inspelning från en interpellationsdebatt i riksdagen med bl a socialminister Lena Hallengren. Lena säger: ”Jag förstår att det är fruktansvärt för alla de som har drabbats, för de adopterade barnen, för de biologiska föräldrarna och för adoptivföräldrarna.” Vidare fortsätter programledaren: ”Regeringen vill nu ge stöd till de barn som under 70-, 80-, och 90-talet kom till Sverige från Chile genom så kallade illegala adoptioner, hjälp att återfinna sina familjer.” I inslaget intervjuas även Per Sundberg, kommunikatör för MFoF, som pratar om det stöd som nu ska erbjudas oss adopterade, och menar att Regeringen pekat på att ”både adopterade och deras föräldrar faktiskt har särskild rätt till stöd enligt både svensk lagstiftning och internationella konventioner.” Han upprepar igen: ”[…] det stöd som adopterade faktiskt har rätt till.” Vidare menar han att internationella konventioner hävdar adopterades rätt till särskilt stöd om det uppdagas att det förekommit oegentligheter i deras adoptioner. Trots att inslaget bara är drygt 12 minuter finns det otroligt mycket att slå ner på, och en av de saker jag som vanligt reagerar på är hur vi vuxna upprepat kallas för ”barn”. Inte konstigt att ingen tar oss på allvar när vi ständigt infantiliseras med detta språkbruk. Och med respekt för våra förstaföräldrar, kan de skippa förledet ”biologisk”? Om nån stal mina barn skulle jag inte vilja reduceras till bara min kropp. Jag vill också skrika på både regeringen och MfoF att vi adopterade har bett om stöd och hjälp i fucking decennier, och först nu hävdar de yrvaket att detta är något vi har rätt till. Sverige ratificerade Barn- och Haagkonventionen redan på 90-talet … Inslaget skickar mig i en för tidig grav. Eller som min vän Johannas sammanfattande reaktion på inslaget: ”Barn, biologisk. ’Hur känns det?!’ Vadfantrordudittjävulskap!”
#JusticeForAdoptees
Igår gick Socialdepartementet ut med följande pressmeddelande: ”Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) får i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om stöd till adopterade i samband med ursprungssökning. Regeringen vill genom uppdraget möjliggöra hjälp till de individer som vill söka sin livshistoria och finna sina rötter.
– Kunskap om den egna livshistorien kan ha stor betydelse för adopterades psykiska hälsa, och det finns ett behov av professionellt stöd kring ursprungssökning. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd kommer nu kunna ge praktisk hjälp och vägledning till de som söker sitt ursprung, säger socialminister Lena Hallengren.
Regeringen har fått signaler om att behovet av att söka sitt ursprung bland internationellt adopterade har ökat. MFoF får därför i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om stöd till adopterade i samband med ursprungssökning.”
Mina känslor kring detta är blandade. Stödet är förstås välkommet och det är inte en dag för tidigt som MFoF till slut vaknar upp ur sin koma vad gäller stöd till adopterade, något vi borde försetts med för flertalet decennier sedan i en av världens största och äldsta mottagarländer för transnationellt adopterade. Att det är först nu man skulle fått ”signaler om att behovet […] har ökat, känns synnerligen ignorant, då flertalet av oss som adopterades på 60- och 70-talen varit i kontakt med såväl dåvarande myndigheter som adoptionsorganisationer sen långt tillbaka, och program som Spårlöst försvunnen och Spårlöst gjort underhållning av vårt sökande sen tidigt 2000-tal. Att detta dessutom kommer i samband med de chileadopterades krav på en oberoende utredning av sina illegala adoptioner som ingår i en pågående brottsutredning i Chile, känns som något av antingen en fokusförskjutning eller ett försök att kunna säga att ”nu har ni i alla fall fått det här”. Stöd till adopterade borde ha kommit för längesedan, och socialministern och regeringen får ta och komma med något konkret i stället för att lägga fram vaga pilotprojekt som lämnar efter sig fler frågetecken än svar. Fortsättning i kommentar.
Fin recension i Dagens nyheter av @tnkvrt :s antologi: ”[...]Nu har delar av kontot publicerats i bokform under titeln ”Var kommer du ifrån, egentligen?” av Lam, Kelly Tran, Denusha Sharma och Ana Matijevic. Personliga berättelser, erfarenheter och dikter från följarna om vardagsrasism blandas med faktarutor, ordlistor och tips på hur du till exempel kan bemöta ett rasistiskt skämt på jobbet. Texterna ackompanjeras av vackra illustrationer av Hadil Mohamed, Ruhani Islam och Lisa Wool-Rim Sjöblom. Det är en snygg bok där det enda som stör är ofoget att ha pastellfärgad text, i första delen av verket är den ljusorange och väldigt svår att läsa.
—-
Det har kommit ut flera verk under de senaste åren som baseras på olika internetforum och samtal. Konceptet känns igen från ”Rummet” (2015), en antologi baserad på en antirasistisk och feministisk hemsida, eller den norska dialogbaserade boken ”Skamlös” (2018), om att vara ung muslimsk kvinna i dag.
—-
Jag är svag för formen och dess smarta sätt att skapa ett intersektionellt perspektiv på ett komplicerat ämne. I ”Var kommer du ifrån, egentligen?” blir effekten av de många rösterna till en överväldigande läsupplevelse. Händelser som var för sig kan tyckas bagatellartade, att bli utfrågad om sin härkomst eller tilltalad på engelska, blir då de upprepas rent outhärdliga. Antologin visar hur otroligt stark vithetsnormen är i Sverige. Som Wendy ”Wutäng” Francis skriver i dikten ”En vanlig dag på jobbet”: ”Ingen är rasist men / alla har en kompis som gör det okej / att vara rasist”.
—
Trots att den rasism som drabbar män många gånger är mer våldsam lyser de tråkigt nog med sin frånvaro i antologin, endast ett fåtal bidrag är skrivna av killar. Kanske beror det på att de är mindre engagerade i samtida identitetspolitiska debatter? Eller på en rädsla att betraktas som offer?
—-
Oavsett anledning hade det varit bra om TNKVRT gjort mer för att inkludera också deras könsspecifika erfarenheter i boken. Trots det hoppas jag att många kommer att läsa, reflektera över och diskutera ”Var kommer du ifrån, egentligen?”. Vare sig du har den där kompisen som gör det ok eller inte.”
—-
Illustrationen gestaltar @chileadoption.se
Mitt första seriealbum, Galago 2016
Hitta barnen-appen
Mina barnböcker
Senaste inläggen
Innehåll
- #inktober (1)
- Affisch (7)
- Appar (2)
- Artikel (1)
- Översättning (4)
- Bokmässa (1)
- Bokomslag (34)
- Broschyr (3)
- Dotterbolaget (8)
- En kottesaga (2)
- Fanzine (1)
- Flyer (3)
- Fotografi (1)
- Galago (1)
- Grafisk form (33)
- Hitta barnen (5)
- Illustration (54)
- Leta loppan (3)
- Logotyper (1)
- Omslag (2)
- Patreon (1)
- Publicerat (12)
- Redaktörsarbete (4)
- Serier (28)
- Skivomslag (1)
- Spel (1)
- Tails from the Burrow (9)
- Teckningar (5)
- Tidskrift (3)
- Uncategorized (3)
- Urhunden (1)
- Utställningar (8)
Arkiv
- november 2019 (2)
- oktober 2019 (1)
- september 2019 (1)
- augusti 2019 (2)
- maj 2019 (1)
- april 2019 (1)
- mars 2019 (1)
- september 2018 (1)
- augusti 2018 (1)
- juni 2018 (1)
- april 2018 (2)
- augusti 2017 (4)
- april 2017 (1)
- mars 2017 (1)
- februari 2017 (1)
- januari 2017 (5)
- juni 2016 (1)
- maj 2016 (2)
- september 2015 (1)
- juli 2015 (1)
- juni 2015 (2)
- maj 2015 (2)
- mars 2015 (2)
- januari 2015 (1)
- december 2014 (1)
- november 2014 (3)
- september 2014 (2)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (1)
- april 2014 (2)
- mars 2014 (1)
- januari 2014 (1)
- november 2013 (1)
- oktober 2013 (1)
- augusti 2013 (1)
- maj 2013 (1)
- april 2013 (1)
- februari 2013 (1)
- oktober 2012 (1)
- augusti 2012 (1)
- maj 2012 (1)
- april 2012 (1)
- mars 2012 (1)
- november 2011 (1)
- september 2011 (1)
- maj 2011 (1)
- april 2011 (1)
- mars 2011 (1)
- december 2010 (1)
- oktober 2010 (1)
- september 2010 (2)
- augusti 2010 (5)
- juli 2010 (1)
- juni 2010 (3)
- maj 2010 (1)
- april 2010 (1)
- februari 2010 (4)
- januari 2010 (2)
- december 2009 (1)
- november 2009 (2)
- oktober 2009 (1)
- september 2009 (1)
- augusti 2009 (1)
- juni 2009 (2)
- maj 2009 (1)
- mars 2009 (1)
- februari 2009 (1)
- januari 2009 (1)
- juni 2008 (1)
- januari 2008 (1)
- juni 2007 (1)
- januari 2007 (1)
© Lisa Wool-Rim Sjöblom 2019
Allt innehåll på sidan är upphovsrättsskyddat och får ej spridas.
